Jag var länge sambo med en person som tycker om att laga mat och som därför såg till att min kostcirkel inrymde mer än diametern av en fryspizza. Själv hatar jag matlagning (hatlagning? hehe) men som ungmö måste JAG ta ansvar för mitt näringsintag. Fy. Fan. Vad trist och tragiskt.
För att behöva lägga minimalt med tid och tankekraft på att laga mat så har jag ”utvecklat” ett koncept jag kallar Latlagning. Det är mest en roligare omskrivning för att vara strukturerad, förberedd och hela tiden ligga steget före, så att jag aldrig hinner bli påmind om hur tråkig matlagningen är. Jag har lagt en icke oansenlig tid på att analysera hur jag rör mig i mitt kök, vilka redskap jag använder mest och vad jag oftast är sugen på att äta, för att hela proceduren ska vara så smärtfri som möjligt. Här är de tre viktigaste punkterna i min latlagning:
1. ATT HA VAR SAK PÅ SIN PLATS
This is where no magic is ever happening.
Jag förstår att det här ser ut som en generisk manic pixie dream girl-kokvrå, men skenet, som är notoriskt otroget, bedrar såklart.
Om jag skulle behöva lägga 10 minuter på att para ihop en matlåda med ett lock, eller rota runt i ett skåp efter en pastaslev som kanske finns någonstans i mörkret, så hade jag kastat in kökshandduken för länge sedan. Ingen dum jordgubbsskivare eller burk gurkmeja med bäst före-datum 2011 kan gömma sig för mig – jag har stenkoll på allt i mitt kök.
2. ATT GÖRA DET LÄTT FÖR MIG SJÄLV
Saker jag använder oftast är också närmst till hands. Det låter självklart, men har ändå krävt vissa extra anpassningar. Ett av mina livsmål är att behöva böja mig så lite som möjligt till exempel, och därför har jag placerat min kompostpåse i arbetshöjd. TJOFF TJOFF låter det när jag kastar lökskal över axeln i 30 km/h. När man är en myndig person i en liberal demokrati så har man faktiskt alla möjligheter att skita i att använda föremål så som ANDRA människor har designat dem för att användas. Utrymmet under diskhon BEHÖVER inte vigas åt sopor, utan kan lika gärna användas som skohylla eller plats för hembräntdunken. Va. Va.
3. ATT ÄTA SAKER SOM JAG KAN TÄNKA MIG ATT LAGA
Jag har förlikat mig med faktumet att jag aldrig kommer ställa upp i Sveriges mästerkock eller starta restaurang och behöver faktiskt inte kunna behärska 1000 maträtter utantill. Så länge jag inte får skörbjugg så räcker det att rotera mellan ett fåtal anrättningar.
En sak jag vet om mig själv är att jag utan problem kan äta tacos 11 dagar i veckan. Då ska jag givetvis se till att jag alltid har ingredienser till tacos hemma. På insidan av ett köksskåp har jag satt upp en whiteboard där jag präntat ned de livsmedel som ofta används i detta lilla hushåll, och så ser jag till att uppdatera listan när saker äts upp eller inhandlas. På så vis blir jag inte ståendes i affären och funderar på om rapsoljan är slut eller inte, och så vet jag att jag alltid kan svänga ihop pasta puttanesca/ett forcerat ägg/en ostmacka beroende på hur komplett listan är. Och ska man bli seriös så är det ju alltid bra med lite hemberedskap i skafferiet när kriget eller Kristersson kommer.
Och ett sista medskick, som är själva essensen i Latlagning, de viktigaste 10 ord som kanske någonsin har skrivits:
NÄR DU ÄR I NÖD
TA EN KORV MED BRÖD
