Jag hade underkänt i syslöjden, hyser stor rädsla för borrmaskiner och är förvånansvärt dålig på att hantera en sax. Det hindrar mig (tyvärr) inte från att ta mig kreativa projekt över huvudet. Här samlar jag sånt jag har pysslat ihop med papper, penna, blod, svett, tårar och motsvarande.
När det är 28°C ute drabbas jag med en intensiv skamkänsla av att jag är ensam ansvarig för de antropocena klimatförändringarna, på grund av alla gånger jag köpt något från H&M-imperiet eller slängt pappersförpackningar i hushållssoporna.
Jag blir också bryskt påmind om att min kropp är byggd för <20°C och växlande molnighet. Trots att jag vanligtvis är ansiktet utåt för Badkrukornas Riksförbund så manövrerar jag värmen (och ångesten över värmen) genom att ligga raklång i vatten om dagarna.
Jag och min väninna Hagga gjorde stiligt sällskap till badplatsen häromdagen. Hon har liksom jag lagt in alla sina kläder på Pinterest och vi följer varandras klädmappar. Det är så satans mysigt att kunna kika in i den andres garderob och skicka outfitförslag eller -förfrågningar till varandra. Sin strandlook för dagen hade hon döpt till ”Old Money på Långholmen” (vänster) och jag hade döpt min look till ”Älskarinnan på Capri” (höger).
Nu försöker vi övertala alla i vår närhet att fota av sina kläder och jag hoppas verkligen att folk vill ansluta till denna lilla rörelse. Det första etappmålet är att aldrig mer behöva köpa ett plagg, utan kunna låna det man har behov (eller ”behov”) av från sina vänners (eller ovänners) garderober istället. Slutmålet är rimligtvis att demolera H&M-gruppen!
Jag var länge sambo med en person som tycker om att laga mat och som därför såg till att min kostcirkel inrymde mer än diametern av en fryspizza. Själv hatar jag matlagning (hatlagning? hehe) men som ungmö måste JAG ta ansvar för mitt näringsintag. Fy. Fan. Vad trist och tragiskt.
För att behöva lägga minimalt med tid och tankekraft på att laga mat så har jag ”utvecklat” ett koncept jag kallar Latlagning. Det är mest en roligare omskrivning för att vara strukturerad, förberedd och hela tiden ligga steget före, så att jag aldrig hinner bli påmind om hur tråkig matlagningen är. Jag har lagt en icke oansenlig tid på att analysera hur jag rör mig i mitt kök, vilka redskap jag använder mest och vad jag oftast är sugen på att äta, för att hela proceduren ska vara så smärtfri som möjligt. Här är de tre viktigaste punkterna i min latlagning:
1. ATT HA VAR SAK PÅ SIN PLATS
This is where no magic is ever happening.
Jag förstår att det här ser ut som en generisk manic pixie dream girl-kokvrå, men skenet, som är notoriskt otroget, bedrar såklart.
Om jag skulle behöva lägga 10 minuter på att para ihop en matlåda med ett lock, eller rota runt i ett skåp efter en pastaslev som kanske finns någonstans i mörkret, så hade jag kastat in kökshandduken för länge sedan. Ingen dum jordgubbsskivare eller burk gurkmeja med bäst före-datum 2011 kan gömma sig för mig – jag har stenkoll på allt i mitt kök.
2. ATT GÖRA DET LÄTT FÖR MIG SJÄLV
Saker jag använder oftast är också närmst till hands. Det låter självklart, men har ändå krävt vissa extra anpassningar. Ett av mina livsmål är att behöva böja mig så lite som möjligt till exempel, och därför har jag placerat min kompostpåse i arbetshöjd. TJOFF TJOFF låter det när jag kastar lökskal över axeln i 30 km/h. När man är en myndig person i en liberal demokrati så har man faktiskt alla möjligheter att skita i att använda föremål så som ANDRA människor har designat dem för att användas. Utrymmet under diskhon BEHÖVER inte vigas åt sopor, utan kan lika gärna användas som skohylla eller plats för hembräntdunken. Va. Va.
3. ATT ÄTA SAKER SOM JAG KAN TÄNKA MIG ATT LAGA
Jag har förlikat mig med faktumet att jag aldrig kommer ställa upp i Sveriges mästerkock eller starta restaurang och behöver faktiskt inte kunna behärska 1000 maträtter utantill. Så länge jag inte får skörbjugg så räcker det att rotera mellan ett fåtal anrättningar.
En sak jag vet om mig själv är att jag utan problem kan äta tacos 11 dagar i veckan. Då ska jag givetvis se till att jag alltid har ingredienser till tacos hemma. På insidan av ett köksskåp har jag satt upp en whiteboard där jag präntat ned de livsmedel som ofta används i detta lilla hushåll, och så ser jag till att uppdatera listan när saker äts upp eller inhandlas. På så vis blir jag inte ståendes i affären och funderar på om rapsoljan är slut eller inte, och så vet jag att jag alltid kan svänga ihop pasta puttanesca/ett forcerat ägg/en ostmacka beroende på hur komplett listan är. Och ska man bli seriös så är det ju alltid bra med lite hemberedskap i skafferiet när kriget eller Kristersson kommer.
Och ett sista medskick, som är själva essensen i Latlagning, de viktigaste 10 ord som kanske någonsin har skrivits:
Förra veckan genomförde jag en så kallad Stockholmsflytt och släpade hela mitt bohag tvärs över stan på ryckig buss och kvav tunnelbana i 26 graders värme. Om ni har skådat en kvinna med ryggsäck, två överfulla resväskor och en blick fylld av dödslängtan masa sig fram runt Fridhemsplan så var det troligtvis mig ni såg. Åtta vändor mellan gamla och nya stället blev det totalt.
Jag flyttade första gången när jag var 10 år och sedan dess har jag flyttat 10 gånger till. Lika delar spännande och lärorikt som skitjobbigt. Kanske är ”rotlös” ett adjektiv som kan appliceras på mig, efter ett halvår på ett och samma ställe så är det som en nerv som börjar rycka i mig och vill dra vidare, det kan vara frustrerande, men eftersom jag numera tillhör de priviligäris och ickebinäris som HYR en lägenhet i VASASTAN så ska jag hålla käften nu.
Hej det är jag igen.
Första kvällen i lägenheten kom Julia och Hagga förbi på Tjejhäng™. Vi drack bubbel och åt bakelser som de hade med sig, sen resonerade vi kring hur jag ska förhålla mig till det möblemang som ingår i bostaden, bland annat en helt ENORM säng som upptar en tredjedel av boytan.
Vi landade till slut i en slags västerländsk populärkulturell feng shui – optimal balans uppnås när alla lägenhetens hörn korresponderar med varsin huvudkaraktär i Sex and The City.
Här har vi Carrie. Kaoshörnet med installationen verktygslåda + virkad duk + kaffebryggare (i väntan på ett bättre bord), bordslådor med plattång och skrivargrejer, ensamstående smycken, bestick, bös. Styvmoderligt behandlade växter, i ett fönster som dessutom är perfekt att kedjeröka Marlboro lights från. Mamma om du läser det här: nej jag röker inte.
Så ofta.
Motstående hörn: Charlotte. Myspys, pläd och kudde i fönsternisch, pelargon. Lägenhetens hittills enda ordentligt uppsatta tavlor – mitt favoritkonstverk En annan rörelse av Cecilia Edefalk och en inramad lapp med texten till Buona Sera av Louis Prima. Morfar trillade av pinn i vintras och när jag gick igenom hans garderob hittade jag den i innerfickan på en av hans kavajer. Romantiiiiiiiskt.
Följt av Miranda. Böcker, papper, klocka, struktur. Korgar med städgrejer och vevradio. Reda och ordning pengar på låning! Klädbyrå med noggrant systematiserade kläder, vikta skjortor och färgsorterade strumpor (ja det är patologiskt).
Som konstaterats i föregående inlägg så har jag just nu en tillvaro med mycket fritid. Det är min plikt att passa på att göra saker som jag inte skulle ha tid eller ork att göra med ett 9-till-5-jobb. Alltså inte saker som att dela ut flygblad eller rädda våtmarkerna eller volontärarbeta, utan verkligt viktiga saker som att systematisera min garderob.
Eftersom jag är ett barn i senkapitalismens vagga så inbillar jag mig ofta att jag behöver mer och mer och mer kläder. Så jag hade en intervention med mig själv för ett tag sedan genom att fota alla kläder i min garderob. Alla kläder. Ned på strumpnivå. Sedan gjorde jag mappar för respektive klädkategori på min Pinterest och lade upp bilderna där. Och kunde konstatera: jag behöver inte köpa ett skit.
Att ha samlingar med bilder på alla kläder har kommit med massa roliga följder också. Man känner sig mycket kompetent och rik när man får koll på allt man äger. Det är snällt mot Plånbok och Miljö™ att avstå från att köpa saker jämt och ständigt. Och så kan jag liksom avleda det pockande behovet av att scrolla Sellpy, genom att gå in i mina mappar och fundera på vilka snygga kläder jag ska ha på mig när jag gräver där jag står istället.
Det är skiiiiiiitkul att bygga ihop Pinterest-collage med olika outfits som jag inte ens märkt innan jag fick överblick över mina pinaler. Dessutom är dopaminkicken av att upptäcka en riktigt go klädkombination av redan existerande plagg, mycket goare än (den snabbt övergående) kicken av att köpa något nytt.
Här är några outfits jag ser framför mig S/S 2025:
Förlåt att jag är sen, var tvungen att ta ett dopp på vägen:
Ta ett varv runt kvarteret och gå hem igen för att byta till fotriktiga skor och väska med axelrem:
Faster Linnea vill inte smutsa ned sin fina sidenblus:
Lite för full och sentimental på midsommar:
Kom till badplatsen! Tänkte hänga här hela dagen eftersom jag är arbetslös:
Springa till närbutiken och köpa folköl innan de stänger:
Eftersom jag har levt på CSN sedan Jesu födelse, och spenderat majoriteten av denna lånade tid i diverse städer, så är jag (självutnämnd) expert på att budgetera för ett knapert stadsliv som en Ung Kvinnlig Aspirerande Skribent (Med Noll Ambitioner Att Skaffa Ett Heltidsjobb). Här har jag gjort en liten sammanställning av hur man med relativt billiga medel kan införa lite mer Sex and the City-glamour i sin i övrigt mycket deprimerande vardag.
Inspireras på egen risk!
3000-4000 kronor: Var inneboende i ett litet, centralt rum
På så vis får man såväl lust som möjlighet att vara ute och ränna hela tiden! Eftersom taxiresor inte inryms i SATC on a budget så är det mer eller mindre nödvändigt att kunna ha gångavstånd till Storstadspulsen. (Jag vågar påstå att känslan av puls i SATC hade förtagits lite om Carrie & Company tvingats sitta en halvtimme på regionbuss till Manhattan).
Gällande möblemang i det lilla kyffet så är det viktigast att ha:
1) mycket plats för snygga kläder 2) ett skrivbord 3) nånstans att sova (gärna säng men beggars can’t be choosers).
< 200 kronor:
Gå ensam på matiné
Man kan oftast komma undan billigt med matinéföreställningar, samtidigt som omgivningen kommer betrakta en som en mycket spännande och kulturell person som går på bio eller teater mitt på ljusa dagen (att den verkliga anledningen är arbetslöshet och tristess behöver ingen få veta).
Köp helt obeskrivliga böcker på second hand
Flanera omkring med blasé uppsyn och ett fång pretentiösa böcker i famnen. Min senaste ”investering” är en tjock bok på franska om tecknad film i Frankrike mellan åren 1892-1948: ett ämne jag varken har kunskap i eller intresse av. Kom ihåg att viben är det som eftertraktas!
Sitt på caféer och barer och ”jobba”
Gärna ackompanjerad med ovan nämnda obskyra litteratur, en hög papper eller en luggsliten dator. Köp en spritig drink eller bryggkaffe med påtår (huvudsaken är att det tar lång tid att dricka så att personalen inte ska tycka att man sitter och snyltar (även fast det är precis det man gör)), sitt och dingla lite sensuellt med benen (givetvis iförda 20 den-strumpbyxor) från en hög barstol och verka mycket investerad i arbetet. Fundera ut en outfit som signalerar Författare with a cause. Personligen ger treenigheten blank portfölj, herrkavaj och håret uppsatt i knut mig en känsla av att jag håller på att utföra stordåd (det vill säga skriva obetalda blogginlägg).
Skaffa en dagbok
Gärna en kitschig sådan. Efter en lång dag och/eller natt av storverk så placerar man sig vid skrivbordet eller i sängen (om man har säng som sovplats), blickar ut över skyskraporna i fjärran, och skriver ofiltrerat ned sina innersta känslor på sidorna. Nu förklarade jag precis hur en dagbok fungerar. Jag säger ofiltrerat med 1 brasklapp: det är viktigt att hitta på smeknamn på folk! Inte för deras integritets skull, det skiter dagboken i, utan för att det känns coolt.
Jag har köpt dagbok och penna på TGR (eller Tiger eller Flying Tiger eller vad det heter) och klistrat fast en bild på mig själv med min inhalator (en hotshot), som jag har framkallat via Postnords app ”Riktiga vykort”. Att skicka vykort till folk är förresten såväl uppskattat som SATC-kompatibelt, och det är också en kanonbra app om man vill framkalla bilder att rama in själv, istället för att lägga en miljon spänn på posters. Tips på tips!
Nödnecessären
När man planlöst går omkring med sina strumpbyxor och sin portfölj och sin bok om fransk animeringsteknik så finns det en minimal, men likväl existerande chans att någon stoppar en och säger ”herregud vad du verkar vara en person med intressanta saker att säga, tillåt mig att bjuda på en dyr drink innan vi tar taxin hem till min takvåning för en natt av intensiva diskussioner och andra former av intimt umgänge” eller motsvarande.
Det jag försöker säga är: var alltid beredd på att ALLT kan hända! Jag har en låda i hallen med saker man kan vilja stoppa i handväskan innan man går ut genom dörren (vattenflaska, litet paraply, hörlurar, solglasögon och så vidare) men genom svåra prövningar har jag insett att det jag alltid, ALLTID, måste plocka med mig innan jag lämnar hemmet är min NÖDNECESSÄR. Poängen med en sådan är att man ska ha alla förutsättningar att klara en hel natt på stan utan att behöva akutköpa eller springa hem och hämta något, och därigenom tappa momentum. Tappa inte momentum!
Innehållet i en nödnecessär skiljer sig givetvis åt beroende på vilka behov innehavaren har. Jag har till exempel alltid med mig ett extra par linser, några tamponesas, värktabletter, pincett och våtservetter (jag önskar att det sistnämnda fyllde något slags spännande syfte men jag är bara en fena på att spilla mat och dryck på mig själv – jag förbrukar våtservetter i sån mängd att mina personliga ICA-rekommendationer behandlar mig som en småbarnsförälder). Ta alltid med MOBILLADDARE också. Alltid. ALLTID.
Ta en espresso på språng
Det finns ingen anledning att lägga stora summor på espresso eftersom det är äckligt. Det är däremot gott att känna sig som en person med bestyr – och en sådan person hinner inte alltid stanna och dricka kaffe med påtår. Ta reda på var stans billigaste espresso finns och bli stammis där. Målet är att dyka upp vid samma tidpunkt varje dag, såpass många gånger att personalen till slut har en espresso redo när man kommer in med hetsig (men sexig) uppsyn, kastar en tiokrona på bardisken (blippar kortet på kortläsaren), sveper koppen och säger tack + förnamnet på baristan som man ju är tjenis med, innan man jäktar vidare.
Byt ringsignal
Byt ringsignal till något som signalerar ”det här är ett viktigt samtal med väninnorna och inte en telefonförsäljare igen”. Jag har lagt 11 goda kronor på att ha SATC-introt som ringsignal. Om det var värt det? Absofuckinglutely.
Ät mycket havregrynsgröt
Ät typ bara havregrynsgröt. Okej ät bara havregrynsgröt.
Gratis:
Testa dyrt kostnadsfritt smink
Gå in på Åhléns med självsäkra steg mot Chanels monter. Säg något i stil med: ”hmmm hm jag har funderat på att köpa en ny foundation men behöver lite vägledning”, tacka därefter ja till erbjudandet att bli sminkad av personalen som vet Exakt Vad Du Behöver, säg ”hmm hm ja det här var en bra foundation men jag behöver fundera lite innan jag köper något”, gå vidare med samma strategi till nya montrar som säljer rouge, bronzer, ögonsmink, läppstift och så vidare. Lämna Åhléns med ett perfekt sminkat ansikte. Bonustips: samla produktprover från montrarna och fyll nödnecessären med dessa.
Ta klamydiatest
Ah! Det finns väl inget som osar vitalitet och det promiskuösa stadslivet mer än att bikta sig hos barnmorskan med en bomullspinne upp i fitty.
Kom alltid 5 minuter sent
Det här är möjligtvis genetiskt och svårt att träna upp, men oj vad man utstrålar Blivande Framgångsrik Konstnär när man rusar in på möten med famnen full av kvitton, böcker, lite löv, kaffekoppar och sin jacka på sniskan. Risken är också att man utstrålar Patologiskt Långsam Idiot som alla måste vänta på hela tiden – men det kan vara en risk värd att ta.
Gör moodboards
Använd som ledstjärna. Jag har gjort ett moodboard på min Pinterest som jag döpt till ”kaotisk skribent” och har som bakgrund på min dator för att ständigt bli påmind om mitt stadslivsideal.
